cceeli

Kollade igenom en gammal blogg jag hade med en kompis för ett tag sedan och hittade det här inlägget. Kommer ihåg hur mycket jag grät när jag skrev det och ska jag vara ärlig tycker jag det var bra skrivet av mig. Så ville bara dela det med er.

Alla behöver någon att prata med. Vara med. Skratta med. Gråta med. Alla behöver någon som finns där för en när som helst. Alla behöver någon att luta sig emot när allt annat bara faller sönder. När livet rasar ihop, och allt känns skit. Då behöver man någon att prata med och gråta ut hos. Det är personerna som finns där för en, även när man bråkat eller någonting annat hänt, det är dom man ska hålla fast vid. Aldrig släppa taget om. För sånna människor är svåra att hitta.

Det är skönt att kunna prata med någon när man mår dåligt. Det är skönt att kunna fråga någon om råd och hjälp när man inte vet vad man ska ta sig till. Alla behöver/kommer behöva bli tröstade, få råd och hjälp. Men jag kan klara mig utan tröst, råd och hjälp så länge jag har någon som förstår mig. Och det har jag.
Det finns en människa där ute som verkligen förstår mig. Denna människa är värd allting på denna jord. Denna människa betyder allt. Denna människa vet hur jag känner mig ibland.

Exempel. Om man inte varit med om att se ett lik, kan man aldrig förstå hur hemskt det är. Har man aldrig varit med om att se ett husdjur dö, vet man inte hur jobbigt det kan vara. Har man aldrig varit med om att ha brutit en nagel, vet man inte hur ont det gör. Skit samma om det är någonting jätte hemskt, som att någon dör eller om något mindre jobbigt, att nageln går av. Det gör ont! Bryter man nageln gör det ont fysiskt en stund, sen är det okej. Har man mist någon man älskar, gör det ont psykiskt. Sedan lär man sig gå vidare, med ett tomrum i hjärtat.. Men fortfarande, hur stor eller liten saken är, så gör det ont! På ett eller annat sätt. Även om det känns fånigt så måste man ju ta tag i smärtan någon gång.

Det jag vill förmedla är att vare sig det handlar om något jätte hemskt eller om något mindre hemskt, så är det fortfarande viktigt! Tveka aldrig att ta tag i det och prata med någon. En kurator, en vän, ett husdjur, en pinne. What ever! Det känns bättre. Det känns lättare när man fått tröst och lite hjälp på vägen. Men jag lovar ingen känsla i världen känns bättre än den att man vet att det finns någon som förstår en.

Bäst att sluta skriva, för nu gråter jag. Igen…