cceeli

Min allra äldsta vän. Du är den första personen utanför min familj jag någonsin träffat. Vi ser varandra varje dag i skolan, utan att säga någonting till varandra. Och vi träffas endast några få gånger varje år utanför skolan. Men ändå känns det aldrig konstigt när vi väl är med varandra. Jag älskar dig Daniel, av hela mitt hjärta. Så fort du mår dåligt eller har hamnat i någon dålig situation mår jag också dåligt. När Adam sa att du hade cancer kom tårarna på en sekund, tack gode gud att han bara skojade. Annars hade jag gråtit flera dagar i sträck. Det finns ingen som förstår vår vänskap och det vi har är speciellt. Någonstans där inne hoppas jag på att våra föräldrar får sin vilja igenom, för du är inte som alla anrda. Och vad som än händer är du en av dom få som jag aldrig kommer släppa taget om. Jag gråter när jag skriver det här för jag saknar dig så himla mycket.